Senaste Nytt

Terrängserien

Det blev en liten tävling på hemmaplan igår kväll, trots att vartannat steg smärtade lyckades jag hålla undan för två av tre konkurrenter även om det inte gick fort.

Då smärtan i knäet har väckt mig med jämna mellanrum i natt har jag äntligen bokat en läkartid på måndag och hoppas på en snabb röntgen och åtgärd, så att jag kanske kan springa i september igen.

Terräng-SM på hemmaplan

Den gångna helgen avgjordes terräng-SM i Umeå, som då jag tävlar för IFK Umeå får räknas som hemmaplan, trots att jag bor 13 mil därifrån.

Efter ett bra distanspass på 18 kilometer söndagen före, kändes kroppen seg under inledningen av veckan. Jag frös mycket och snörvlade, självklart insåg jag att det var min tur att åka på förkylning lagom till säsongens största lopp.

Jag var tveksam till att starta, men åkte till Umeå och hämtade ut nummerlappen. Jag hade tänkt springa i vanliga terrängskor och långa tights, men klubbkamrater sa att det var spikskor och kortbyxor som gällde. Efter en kort uppvärmning gick jag på klubbkamraternas linje. Med den tunga känslan i kroppen hade jag inget hopp om att kunna göra något bra lopp och ta någon framskjuten placering. När starten gick visade det sig dock att ingen hängde med mig och Annika Faager som vann loppet. Trots att jag stumnade mot slutet, lyckades jag lätt hålla undan och knipa silvermedaljen med god marginal ner till trean i K40, även totalt i K35-K55. Extra roligt blev det när det visade sig att vi, jag tillsammans med Pia Westlund och Sara Lundström, lyckades ta hem guldet i lagtävlingen till IFK Umeå.

Lycksele 191016

Pensionär

2018 sprang jag några enstaka lopp och tänkte att jag var färdig med tävlande och pensionerad löpare. Så tänkte jag också i år, jag sprang dock Stensele runt för att det är ett så trevligt arrangemang, sedan blev det Viskaterrängen, Örträsksjön runt och Orrböle av samma anledning. Till slut hade jag sprungit 7 lopp i Västerbottningens Grand Prix, vilket räckte till en andraplats i den serie jag vann 9 gånger under min aktiva löparkarriär. Det är kul att tävla igen, även om det är lite frustrerande att bristen på träning självklart leder till avsevärt sämre tider än förr.

I oktober är det terräng-SM på hemmaplan och i nuläget är planen att delta.

Med den nyväckta glöden och glädjen i löpningen kanske det är dags att ompröva pensioneringen inför kommande säsong.

2017

När jag spontant tänker tillbaka på 2017, tänker jag att det var ett mellanår utan riktiga toppar eller dalar, men när jag går tillbaka och tittar på månad för månad var det ganska bra.

Året inleddes med kompleterande styrketräning på gym och simning för att bygga upp en god grund inför löpsäsongen. Det blev även lite skidåkning, då halvvasan skulle genomföras i februari.

Näst sista helgen i februari åkte vi till Kittelfjäll för lite slalomåkning, ländskidåkning och skoterkörning.

Sista helgen i februari åkte jag ner till Mora för att åka Halvvasan. Efter loppet var jag inte så nöjd med resultatet och tänkte att jag var färdig med skidåkningen, men när jag såg att min insats räckte till en sjätteplats kändes det som att det var okej ändock.

Vecka 10 och 11 bar det iväg till Thailand för kombinerat träningsläger och semester, det blev drygt 20 mils löpning, mycket sol, bad och god mat under dessa veckor.

Efter hemkomst följde påskfirande i stugan med 50-årskalas för min mans kusin, skoterkörning, fiske och skidåkning.

I slutet av april bar det av till Hamburg för utbytesresa med våra gymnasieelever. Under veckan i Hamburg, passade jag, min kollega Birgit och vår elev Ida på att springa Hamburg maraton. Jag kom i mål på en 26:e plats på 2,54, vilket var min bästa idrottsliga insats under året.

Den första maj firade jag och min man vår bröllopsdag och 25 år tillsammans med en spa-helg på hotell.

I början av juni bar det av till Motala för att cykla Halvvättern.

I början av juli var det sedan dags för Vansbro halvsim.

I övrigt innehöll sommaren besök på Åsele marknad, Vännäsdagarna och många dagar i stugan med båt, bad, vattenskidåkning och en massa god mat. Lite löpning blev det kanske också.

Under motorveckan var det också MC-bilträff och i augusti var det surströmmingsfest i stugan och september var det kräftskiva.

I oktober blev det ett andra fullföljt maratonlopp, när jag sprang Umemaran. Det började bra, men avslutningen var usel. Trots det lyckades jag vinna loppet, men tiden är inget att skryta med.

November blev en lugn arbetsmånad, som följdes av december med renovering hemma, advent, ettårskalas för barnbarnet samt jul och nyårsfirande.

Inte riktigt som jag hoppats

Efter att ha sprungit Hamburg maraton på 2,54 i april fanns hoppet om att smärtsignalerna från ryggen gett med sig och att jag skulle kunna springa bra denna sommar.

När jag tvingades bryta SM-maran insåg jag att jag måste jobba vidare med styrkan för att hålla mig hel i längden.

Med denna insikt har det inte blivit så många tävlingar i sommar och särskilt fort har det inte gått, trots det har jag vunnit eller blivit två på alla tävlingar jag deltagit i utom den senaste, Röbäckskneget där jag promenerade i mål som fyra.

På Gammliaterrängen var jag två, Vännäs halvmaraton vann jag, Örträsksjön runt vann jag och på Tavelsjö halvmaraton blev jag tvåa igen.

Nu återstår ett lopp i Stockholm och efter det får jag se om kroppen verkar vara upplagd för någon höstmara.

Det är bara att träna på och hålla tummarna:-)

Lycksele 170912

Hojhelg

Jag ser att många har varit inne på sidan den gångna helgen, förmodligen på grund av att det har sprungits två lokala lopp, varav jag tyvärr inte deltog i något.

Anledningen till att jag inte tävlade något den gångna helgen stavas 165 mils motorcykelkörning. Jag började i torsdags med att köra de 72 milen ner till Vansbro för att simma eller i alla fall ta mig fram 1500 meter i Vanån och Västerdalälven, vilket jag lyckades med. Efter en natt i Vansbro åt jag frukost med en av mina rumskamrater, sedan slappade jag i solen ett par timmar och åt en lättlunch före starten på Vansbro halvsim. Min vana trogen simmade jag utan våtdräkt i bara baddräkt i det 17-gradiga vattnet, något som speakern noterade före start. I år var det tredje gången jag simmade i Vansbro och det var inga problem, det var riktigt skönt i vattnet och sträckan kändes inte särskilt lång, efter att förra gången ha simmat det dubbla. Då jag inte är någon simmare känns det dock som att jag är färdig med detta nu efter att ha provat såväl 1000m som 1500m och 3000m nu och i september fullföljer min tredje variant av "En svensk klassiker", denna gång halvklassikern.

Efter simning och tidig middag satte jag mig på hojjen och körde de 72 milen hem. Min plan var att dagen efter ta vägen via Fredrika och springa Viskaterrängen innan vi skulle till Erica i Vännäs och hälsa på, men efter att ha kommit hem vid midnatt och kört 144 mil på två dagar kände jag att det blev lite för mycket. Vi tog i stället sovmorgon och åkte till Vännäs efter en sen frukost, för att hälsa på Erica med familj, vara på Vännäsdagarna och ta med oss Nicolina, som hade varit i Vännäs i två veckor, hem till Lycksele på söndagen.

Vädret var perfekt hela denna långhelg, så det blev besök på marknaden i Vännäs i dagarna två, sol och bad, grillkväll på lördag och thaimat innan vi åkte hem på söndag.

Efter utflykten till Vansbro längtade jag bara efter att få hoppa upp på hojjen och köra igen, så det var tur att vi hade en utflykt till inplanerad och som synes tycker barnbarnet Hjalmar att det är lika kul med motorcyklar, så det bådar gott;-)

Lycksele 170710

Äntligen semester!

I går var första semesterdagen, det känns riktigt bra att kunna ta sovmorgon, träna och bara göra det jag vill i min egen takt.

Första semesterdagen blev det 12 kilometer snabbdistans i duggregnet följt av 30 minuter bålstyrka, sedan storstädade jag hemma, handlade hundmat och bjöd min pappa på middag. I dag blev det 28 kilometer distanslöpning i regnet, 30 minuter bålstyrka och 45 minuter i bastun för att höja kroppstemperaturen.

Efter lunch har jag suttit och sparat ner allt material i jobbdatorn som jag måste ha kvar efter att det har bytts operativsystem i den.

Ha en fortsatt bra dag!

Lycksele 170704

Marigt med mara

Sedan jag för ett år sedan tillsammans med kollegor och en elev bestämde mig för att springa Hamburg marathon den 23:dje april i år, har fokus varit att se till att vara hel och stark till dess. Betoningen i löpningen har legat på korta till medellånga distanspass 6-25 kilometer. Från slutet av januari till början av mars kompletterade jag den lätta löpträningen med 2-3 pass styrketräning per vecka, 2 trettiominuterspass simning per vecka och lite skidåkning för att stärka bålen och få lite mera skonsam konditionsträning.

Andra och tredje veckan i mars tillbringade jag i Thailand, där jag körde lite mera mängdträning plus ett par back- och trappintervallpass.

När det bar i väg till Tyskland kände jag mig stark, men osäker på hur snabb jag skulle kunna vara, då jag hade haft svårt att komma under 4-minuterstempo i löpträningen.

Att jag blev förkyld 3 dagar före loppet och tvingades vila med feber de sista två dagarna före kändes surt, när jag hade kännt mig så stark innan. Väl på plats hämtade jag naturligtvis ut nummerlappen och efter att ha druckit förkylningste på kvällen och morgonen före start, ville jag förstås starta. Jag frös dock före start så till den grad att jag skallrade tänder, så att folk runt omkring vände sig om och tittade konstigt på mig.

Eftersom jag, min kollega och vår elev alla stod i olika startgrupper delade vi på oss före starten efter att ha lyckönskat varandra. När väl starten gick var det bara att ha fokus framåt och jag kände mig stark hela loppet. Det som fick mig att behålla fokus var att det kändes som att jag hade dragit in övriga två svenskar, som båda var nybörjare på distansen, i detta, då måste man föregå med gott exempel tänkte jag och matade på.

Alla tre svenskar i gruppen tog oss i mål och gjorde bra lopp. Själv blev jag 26:a på 2:54:27, endast 4 minuter över mitt 5 år gamla personbästa.

Nöjd med min prestation trots förkylning och feber tänkte jag att med den formen måste jag springa SM-maran i juni, så på Arlanda på väg hem anmälde jag mig till den.

I början av maj sprang jag Vännäs halvmaraton som jag vann på 1:23:41 och kände att formen fanns där trots att jag hade legat i en andra släng av förkylning veckan innan.

Det skulle dock visa sig att det var ett misstag att anmäla mig till SM-maran, då kroppen uppenbarligen inte håller för så tuff belastning så många gånger på så kort tid. Redan tidigare under veckan hade jag känt mig stel i höger sätesmuskel och baksida lår, så även på morgonen före start, men jag tänkte att det kanske släpper när jag fått upp värmen. Det började bra och jag låg med i SM-täten i ett ganska behagligt tempo kring 4 minuter per kilometer, men redan efter 10 km kände jag att stelheten i högersidan inte skulle släppa. Efter 21 kilometer stannade jag och tog massage, men när det inte hjälpte valde jag att kliva av för att kunna komma tillbaka och göra en bra mara till hösten.

För att i alla fall få fullfölja ett lopp sprang jag Nationaldagsloppet i Norsjö en vecka senare, som jag vann på 37:31 :-)

Bergslöpning till Big Buddhastatyn i Karon, Thailand, (den vackra kjolen fick jag låna på plats för att inte vara opassande klädd) och prisutdelning på Nationaldagsloppet i Norsjö.

Nummerlappsmässa i Hamburg med min kollega Birgit och vår elev Ida.

Lycksele 170612

Halvvasan

Då vi skulle till Thailand i början av mars, kunde jag inte få någon revansch på fjolårets dåliga Vasaloppstid detta år. Sugen på lite skidåkning i alla fall, bestämde jag mig för att genomföra en Havklassiker under 2017 och börja med Halvvasan den 28:de februari.

Måndagen den 27:de februari hoppade jag, efter en långhelg i Grönfjäll/Kittelfjäll, in i bilen för att köra ner till Mora och åka Halvvasan. Efter ett lunchstopp kom jag fram till Mora vid 17-tiden och åkte direkt till mässan för att hämta ut nummerlappen, se lite av mässan och fika lite. Efter ett samtal med familjen hemma vid åkte jag till Kristinebergs vandrarhem och checkade in. När jag hade lämnat mina saker på rummet blev det en sen middag och en tidig kväll, eftersom jag skulle upp tidigt och äta frukost innan jag skulle åka med bussen till starten.

Väl på start blev det en lång väntan och mycket fika innan start, eftersom jag starade först i femte startgrupp. När starten väl gick tog jag täten och släppte bara ett fåtal förbi mig längs vägen, men passerade desto fler. Jag kände mig stark i princip hela vägen, jag hade bra glid, men inte så mycket fäste, så när ena stavtrugan släppte efter 25 kilometer blev det lite tufft. Jag fortsatte dock att kriga hela vägen och kände mig ganska nöjd med min insats, endast något besviken över att inte ha klarat sträckan under 3 timmar, 3:00:52 var försmädligt nära.

Efter en dusch och en tidig middag på tisdagen satte jag mig i bilen igen, för att köra hem till Lycksele, dit jag, efter ett kaffestopp, anlände vid 22-tiden.

När jag vid frukostbordet på onsdagsmorgonen kollade resultatlistan från loppet och konsaterade att min prestation räckte till åttonde plats i damklassen, kände jag mig ganska nöjd trots allt.

Det var kanske inte min sista insats i Vasaloppssammanhang trots allt!?

Lycksele 170330

2016, vilket år!

Det år som snart är till ända är svårslaget, om än jag idrottsligt inte presterat på toppnivå, har glädjeämnen och högtider bara avlöst varandra.

Trots att jag vann Västerbottens GP i långdistanslöpning, har resultaten inte varit i nivå med vad jag presterade säsongerna 2011 och 2012. Jag har dock kunnat springa utan större besvär från ryggen och för att inte reta den gamla skadan har jag valt att inte springa så många lopp, utan valt de lopp jag har velat delta i. Bästa resultaten kom i Guldruschens 5 km i Lycksele och på min 17,2 km långa sträcka i Nya Vindelälvsloppet, där kilometertiderna låg klart under 4 minuter. Tillsammans med de två nämnda loppen vill jag lyfta fram Viskaterrängen och Örträsksjön runt som de roligaste loppen den gångna säsongen.

De största glädjeämnena under det gångna året har dock varit av privat karraktär med tre för mig stora dagar under året. Det började den första maj när jag och min livskamrat sedan 24 år tillbaka äntligen gjorde slag i saken och gifte oss på Sundsvalls flygplats, för att sedan flyga till Kreta och fira giftermålet där tillsammans med döttrarna och äldsta dotterns sambo. På Kreta meddelade äldsta dottern och hennes sambo att de väntade barn, vilket gjorde resan och firandet dubbelt så roligt. En månad efter hemkomst från denna härliga resa var det dags att fira min 40-årsdag med nära och kära och för sex dagar sedan, den 22/12, kom årets bästa julklapp, lillprinsen, Ericas och Andreas son, vårt första barnbarn!

Att toppa året som gått kommer som sagt att bli svårt, men idrottsligt finns mycket att göra och det satsar jag på att lyckas väl med. Jag börjar med två månaders hårdträning på hemmaplan följt av två veckors träning i Thailand, sedan blir det nedtrappning i träningen för att toppa formen till april månad och säsongens viktigaste lopp:-)

Lycksele 161228

Adventsmys med skidåkning

När vi kom till stugan förra helgen, blev vi positivt överraskade av att det var så mycket mera snö där än hemma i stan. All snö gjorde att vi började känna julstämning, så efter middagen adventspyntade vi och sedan kokade vi glögg, som vi njöt av framför brasan akompanjerat av kvällens Idolavsnitt.

Efter en lång sovmorgon och en god frukost bara längtade jag efter att få komma ut och testa skidorna för första gången denna vinter. Det blev en alldeles underbar tur på 18 kilometer, följt av ett uppfriskande snöbad. På söndagen hade jag tänkt att springa 20-25 kilometer, men lördagens skidtur gav mersmak, så jag åkte samma runda en gång till. Åter i stugan blev det dusch och en stunds avslappning i den vedeldade bastun.

Under veckan som har gått har jag adventspyntat hemma i stan, sprungit några pass och genomfört två trettiominuters styrketräningspass.

När vi på fredagskvällen kom tillbaka till stugan upptäckte vi att det hade kommit nästan två decimeter snö under veckan, så det blev till att skotta sig in.

Efter grötfrukost på lördagen fick jag äntligen ge mig ut på skidorna igen i strålande sol och gnistrande snö, det var så underbart, så det blev 28 kilometer av bara farten.

På söndagen var det dags att tända det första adventsljuset och njuta av en lång och härlig frunch. Vädret var lika vackert som under lördagen, men eftersom jag kom ut lite senare blev det bara 18 kilometers skidåkning denna dag. Både på lördagen och söndagen unnade jag mig varm, härlig bastu efter skidturerna.

Nu är det måndag och en ny vecka, som har inletts med 25 kilometer distanslöpning. Resten av veckan blir lugn, då jag ska springa ett lopp på lördag.

Ha en bra vecka!

Lycksele 161128

KM och party

Lördagen den 12/11 var det dags för det traditionsenliga klubbmästerskapet med efterföljande säsongsavslutningsfest.

Klockan 11:00 samlades alla för tävlingsgenomgång och en kvart senare gick starten på det knappa 4 km långa loppet, ett lopp som jag, trots att jag skrenade omkring som Bambi på hal is i mina odubbade skor, lyckades vinna.

Efter loppet blev det några timmars shopping och samvaro med Erica och Andreas före kvällens fest på Kulturgaraget.

Festen bjöd på god mat, trevligt sällskap, en rad prisutdelningar och liveunderhållning. Efter festen hade jag, som skulle sova hos Erica i Vännäs, turen att få skjuts dit av en klubb kompis som bor precis i närheten.

Tack alla inblandade för en trevlig dag och kväll!

Island + Mara = Sant

Söndagen de 30/10 åkte jag till Island med mina svensklärarkollegor på gymnasiet för fortbildning kring Medeltiden och de isländska sagorna. Det blev sex intensiva dagar med bad i varma källor, Allting, kontinentalplattor, geijsrar, vattenfall, vulkaner, Snorrastofa, grönsaksodling, yllebutiker, kyrkor, konsert, massor av god mat, shopping och nöjen.

Uppfylld av alla nya intryck kom jag till Stockholm efter lunch fredagen den 4/11 och checkade in på Best Western Karlaplan, för en lugn kväll inför lördagens Vintermaraton. Efter misslyckandet på Umemaran hade jag bestämt mig för att genomföra en annan mara innan årsskiftet och anmält mig till Vintermaran, utan att tänka på att jag skulle vara bortrest ända till dagen före denna mara. En intensiv utlandsvistelse är knappast den bästa uppladdningen inför en tävling, men jag hade i alla fall tagit det lugnt med löpningen veckan före loppet.

Innan jag lade mig i sängen och såg Idol hann jag med en sväng förbi Östermalms IP, för att se hur lång tid det skulle ta att gå dit från hotellet. Sedan blev det lite shopping också och middag på en asiatisk restaurang, innan jag återvände till hotellet.

Morgonen före loppet åt jag en klassisk hotelluppladdningsfrukost, innan jag gick för att hämta ut nummerlappen och där stötte jag ihop med Johanna Nilsson, som jag via Facebook fått reda på också skulle springa. Från nummerlappsutdelningen till starten var det en dryg kilometer att gå, väl vid starten lämnade jag in överdragskläderna och gjorde ett sista toalettbesök.

Åsa Lundin tog täten direkt efter start och gick ut ganska hårt, men sänkte sedan farten, jag gick om och ledde loppet under drygt 4 av de 6 varven runt norra Djurgården. Första halvan avverkade jag på 1,26 och höll jämna kilometertider, vid 26 km började sätesmuskeln bråka på grund av disken mellan 5:e och 6:e kotan, farten sjönk och jag tappade hela 8 minuter på andra varvet. Då jag hade anmält mig till denna mara för att fullfölja en mara före årsskiftet, efter att inte ha kunnat fullfölja Umemaran i oktober, bet jag ihop, fullföljde och gick i mål som tvåa trots allt på 3.00.17. Även om sekundrarna drog iväg lite för snabbt på slutet och sluttiden hamnde på fel sida 3-timmarsstrecket, känner jag mig nöjd med att ha avverkat distansen ännu en gång.

Nu väntar två veckors löpvila med ett par undantag, sedan inleds grundträningen inför vårens lopp.

Lycksele 161106

Maran blev en halvmara

När jag ändock skulle vara i Umeå hela helgen, tänkte jag att jag kunde försöka springa Umemaran i lördags, även om jag inte har tränat för att springa så långa distanser, då jag skyndar långsamt nu när kroppen har börjat tåla lite belastning.

Det började bra och den genomsnittliga kilometertiden på första halvan var 4:07. Fram till 11 kilometer ledde jag loppet totalt, såväl damer som herrar inräknat och efter halva distansen låg jag tvåa efter slutlige herrsegraren. Tyvärr gjorde sig illamåendet som jag hade känt efter frukosten påmint vid 16 kilometer, så vid varvning efter halva distansen valde jag att avbryta loppet.

Med den känsla jag hade i kroppen, med pigga ben och en stark kropp, kändes det surt att behöva kliva av. För att komma över den negativa känslan efter att inte ha kunnat fullfölja loppet anmälde jag mig till en annan mara senare i år, så i stället för att gå in i vintervila blir det nu till att börja ladda om efter en veckas vila.

Med facit i hand var det i alla fall klokt att kliva av, då jag har dragits med feber och halsont de senaste två dagarna. En veckas vila kommer att göra gott, sedan hoppas jag på att vara kry, så att jag kan börja ladda för nästa lopp.

Arkivbild: Vårruset 2016, fotograf Lizelotte Jezek

Lycksele 161010

Toughest

En bild säger mer än tusen ord, då måste väl några bilder säga ännu mera?

Målet den gångna helgen var att göra ett bra millopp på söndagen i Vännäs, så när min jobbarkompis frågade om jag ville delta i Toughest med henne, då den kompis som egentligen skulle delta hade fått förhinder, tvekade jag med tanke på skaderisken. Efter moget övervägande bestämde jag mig dock för att vara med ändock, vi kunde ju ta det lugnt och jag kunde välja bort hinder med för stor skaderisk och springa straffrundor i stället.

Sagt och gjort, jag, Nicolina och Cello åkte ner till Umeå på lördagsmorgonen. 11:50 gick starten och jag och Birgit gav oss iväg upp i det långa nätet, som var första hindret. Vi tog det lugnt mellan hindren och hjälpte och peppade varandra. Jag klarade 35 av 40 hinder, två stod jag över på grund av kalkylerad skaderisk, två var jag lat på och ett saknade jag helt enkelt räckvidd för att rimligen kunna klara. Merparten av hindren byggde på överkroppsstyrka, vilket jag inte alls tränar, då det inte är någon fördel att bära på extra vikt i löpningen, så jag är väldigt nöjd att jag klarade så många hinder i alla fall. Sista hindret, rampen som ska springas upp för innan man hivar sig över räcket och halar sig ner på andra sidan, klarade jag utan problem, vilket kändes skönt då det var ett av få hinder som byggde på bestyrka och kondition, som är min naturliga styrka.

Arrangemanget i sin helhet var riktigt kul, lekpark för vuxna och när ICA-loppet som jag skulle springa i Vännäs på söndagen var inställt, var det ju tur att jag fick lite fysisk aktivitet denna helg

Efter tävlingen åkte jag direkt på massage som följdes av dusch och bastu, på det åt jag och Nicolina middag på Avion innan vi shoppade en timme innan de stängde.

Lycksele 160921

Bra träningsvecka

Trots att det bara blivit 80 km löpning i veckan känns det, som rubriken antyder, som att det har varit en bra träningsvecka.

På måndag kväll sprang jag 20 km distans i terräng med 4 starka killar, i onsdags blev det stegringsintervaller och i lördags 19 km distans på grusväg med dragvillig hund, så i dag har jag träningsvärk som efter ett maratonlopp. Utöver löpningen har jag denna vecka också kört två styrkepass på vardera cirka en timme.

Förutom bra träning har det också blivit bra återhämtning denna vecka i form av två vilodagar, torsdag och söndag och sovmorgon både lördag och söndag. Återhämtningen är minst lika viktig som träningen om man ska nå resultat.

En trevlig stughelg med kräftskiva på lördagskvällen, blev pricken över i:et på en bra vecka.

Lycksele 160911

Tävlingssommar

Denna sida har, som ni märkt, inte uppdaterats särskilt flitigt den senaste tiden. När all gammal information försvann i samband med uppdatering under brölloppsresan i maj, försvann gnistan och inspirationen för nya uppdateringar, men nu ska jag ta mig i kragen i alla fall.

Då kroppen har svarat bra på träning och hållit för tävlande har det blivit några lopp i sommar. På de nio lopp jag har sprungit har det blivit sex segrar och tre andraplatser. Uthålligheten är okej, men snabbheten saknas, så det finns lite att jobba på.

Före, under och efter senaste tävlingen, Umemilen 4/9-2016.

Utöver de nio individuella loppen i sommar sprang jag en sträcka i Nya Vindelälvsloppet för moderklubben Kattisavans IIF den 14 juli. Det blev sträckan Sorsele-Kvarnbränna 17,2 km som jag vann på 1,06,31, kanske sommarens bästa lopp. Före start tänkte jag att jag skulle ta rygg på duktiga Viktoria Tegenfeldt. När hon inte hängde med när jag gick upp och drog tänkte jag att ledarbilen förmodligen rullar i cirka 15km/h, så ett smart drag borde vara att hålla ett jämnt avstånd till den, det var förmodligen det som ledde till det goda resultatet i värmen den dagen.

Viktoria Tegenfeldt till vänster och jag till höger precis efter start i Sorsele på årets Vindelälvslopp.

Med förändrat tävlande och andra förändringar i mitt idrottsengagemang finns planer på en ny webbsida, information om det kommer när det blir aktuellt.

Lycksele 160905

Årets lågvattenmärke

Efter år av ständiga bakslag i samband med ökad träning och tävling, kände jag att det var dags igen att känna efter om kroppen skulle hålla för att springa halvmaraton. Skellefteå Midnight Maraton i lördags låg bra till på säsongen för ett sådant test, så jag anmälde mig till det.

Även om det har gått bra att springa 5 och 8 kilometer på tävling, kände jag stor osäkerhet inför de 21097 metrarna. För att minska risken för att reta upp diskbråcket lämnade jag tävlingsskorna hemma och åkte till Skellefteå med lite grövre träningsskor, det var helt klart ett felaktigt beslut. Löpkänslan i träningsskor går inte att jämföra med den i ett par tunna, lätta tävlingsskor som påminner om känslan vid barfotalöpning.

Strax efter start frågade loppets tvåa i herrklassen mig om vad jag hade för måltid för loppet, själv tänkte han försöka springa på 1,20. Vi konstaterade att vi båda hade 1,17 som personbästa och jag hängde med honom ett par kilometer, men det gick lite för fort och jag slog av på tempot. Då kom en elev från Tannbergsskolans skidgymnasium ikapp mig och jag hängde med honom till sjunde kilometern ungefär. Långt innan sjunde kilometern hade dock andra felet i loppet tornat upp sig. När jag ska tävla och prestera har jag ett stort behov av att kontinuerligt få fylla på med vätska, jag behöver inte dricka så mycket, men jag behöver få blöta munnen och strupen. Redan efter drygt tre kilometer började jag längta till första vätskekontrollen och när den inte dök upp förrän efter sex kilometer hade jag tyvärr sprungit och spänt mig länge, felbelastat kroppen och börjat fundera på att ge upp. Trist att det skulle behöva vara så, när tävlingar sanktionerade av friidrottsförbundet ska ha vätskekontroller minst var femte kilometer och konstigt upplagt när nästa kontroll kom vid åtta kilometer och ytterligare en vid varvning. Efter att ha öppnat loppet bra med kilometertider kring 3,45, kändes det onödigt att behöva fundera på att bryta loppet vid varvning. Jag bröt dock inte, utan tänkte att har jag nu kört 16 mil för att springa får jag försöka att ta mig i mål också. Eftersom jag hade skrikit till alla funktionärer längs banan att det måste komma vätskekontroll tidigare och jag förmodar att alla bär en telefon på sig, hoppades jag att de skulle ha skickat ut en cyklist med en vattenflaska, så att det skulle gå att få vätska tidigare på andra varvet. Så var dock inte fallet, utan vi fick springa drygt sex kilometer utan vätska även på andra varvet. Jag försökte intala mig att det var lika för alla, vilket är en sanning med modifikation då behovet av vätska varierar från individ till individ och även påverkas av vätskebalansen före start. Hur som hels ledde jag fram till 15 kilometer, men slutade tvåa på mediokra 1,29, 12 minuter över personbästa och med en snittkilometertid på 4,12 efter att ha öppnat bra men avslutat i promenadfart, förhoppningsvis var detta årets lågvattenmärke.

Om inte den bristande tekniken under detta lopp retat diskbråcket allt för mycket väntar nu två veckor med tuffare träning, för att förbättra oddsen för bättre resultat på kommande tävlingar. Framöver ska jag också försöka ordna egen vätskelangning, då jag på de senaste loppen har lärt mig att man inte kan förlita sig på arrangörerna av loppen.

Lycksele 160620

Tävlingsdräkt på

Min målsättning är att kunna göra något bra lopp till hösten efter att inte ha kunnat/vågat träna ordentligt.

Trots detta har jag redan hunnit genomföra 4 lopp med blandade resultat, överlag dock över förväntan. Det började med en andraplats och ett DM-silver i Gammliaterrängen 8 km, det följdes upp av seger i Guldruschen 5 km på fina 17:52 bara 30 sekunder över mitt 5 år gamla personbästa på distansen, femteplatsen på Vårruset var en tillfällig dipp som följdes av DM-guld på 5000m i måndags.

Lycksele 160615

Bröllopsresa / träningsläger

Nicolina har gått i väg till frisören för att göra de små klassiska utlandsflätorna och jag sitter på solsängen och svettas och summerar vår vecka på Kreta.

Som jag redan berättat började det hela med ett litet intimt bröllop i Sundsvall den första maj. Efter bröllopsmiddag och bröllopsfirande första dagen har vi njutit av bröllopsresan tillsammans med döttrar och måg. Soligt och varmt har det varit och en hel del bad har det blivit. Det tuffaste har varit att besluta när och vad vi velat äta och dricka.

För mig har resan också fungerat som träningsläger, 205 km löpning har det blivit, morgonjogg på stranden eller i byn och eftermiddgaslöpning i bergen. Efter detta satt fredagsmassagen och avslappnande aloeveraspabehandling som pricken över i:et ;-)

Det har med andra ord varit en minnesvärd resa, med lite av varje.

Kreta 160507

Jenny Wikedal IFK Umeå